Häromdagen bjöd min fina pojkvän hem mig på middag. Jag hade ingen aning om varför men sedan gick det ju upp för mig. Det var exakt tre år sedan vi umgicks för allra första gången. Vi hade bara pratat med varandra över Lunarstorm och Msn och kanske något snabbt hej i skolan. 
 
Han mötte mig uppe vid kiosken i Asmundtorp och sedan gick vi hem till honom. Glömmer aldrig hur han försökte lura i mig att han bodde i ett hus där ett par kineser egentligen bodde. Jag gick aldrig på det dock. haha

Tänk att vi satt där vid hans köksbord och käkade spagetti och köttfärssås för ungefär 1095 dagar sedan. Jag åt bara för att han inte ville äta ensam. Kommer aldrig heller kunna glömma samma kväll då han låg med huvudet på min rumpa precis som om det vore en kudde och vi pratade i timmar, precis som om vi alltid hade känt varandra. Jag kommer ihåg allt såväl och jag kan se det framför mig precis när jag vill. Detta är något som jag alltid kommer att bära med mig.

Allting har tyvärr inte alltid varit bra mellan oss och vi nog nästan haft fler motgångar än medgångar. Men på något konstigt vis så har vi alltid hittat tillbaka till varandra och jag hoppas med denna gången att det varar för evigt. Med detta vill jag bara säga att jag älskar dig så underbart mycket ändån älskling och har gjort det jävligt länge nu. <3

På den stora mittersta bilden ser ni vad som serverades, kycklingfiléer med vitlöks-cremefraiche, ost, tomat och gurka. Och som ni också kan se så är det lagt i ett salladblad. Sött som fan! Nästan lika gott som Chicken Wrapsen från Mc Donalds som vi tyvärr inte kan äta längre pga av vår diet. Räknar dagarna tills vi kan käka...
hm...... ALLLLLLLLLLLLLLLT. hello Im dying here!!?