Att man kan bli så glad bara på grund av ett djur? Det är helt ofattbart.
Idag när jag var på väg hem från mormor så bestämde jag mig för att gå förbi inhängnaden för hundar precis vid dammhags-skolan i hopp om att där kanske skulle vara en liten söt mops hoppandes och skuttandes. Såklart var där inte det till min stora besvikelse, men när jag sedan gått ett par meter till i mina stora rosa gummistövlar ser ja plötsligt något litet fawn-aktigt komma gående lite längre bort. Såklart är det en mops (och inte en amerikans bulldog som det brukar vara) Jag var tvungen att gå fram och hälsa på den lilla sötnosen. Carin hette hon och var 10 år. Efter att ha pratat med hennes matte ett bra tag traskade jag hem igen, gladare än nånsin. Dessa minuterna var absolut det bästa på hela dagen! (Ja.... och att jag då fick Mvg på min första inlämningsuppgift i Spanskan.)

Nu ska jag se det första avsnittet på nya säsongen av True Blood. Förstå att jag har längtat! Imorgon är en ny förhoppningsvis fin dag, full av Svenska C plugg. Känns som att jag pluggar constantly? Så är det för blivande djursjukskötare. ;) Puss på er och fortsätt gärna läsa min mops-fanatiker blogg. Haha!